Blackbirdan online journal of literature and the artsSpring 2019  Vol. 18 No. 1
poetryfictionnonfictiongalleryfeaturesbrowse
an online journal of literature and the arts
 print preview
 English
back TOMAS TRANSTRÖMER

Från Vintern 1947

Om dagarna i skolan den dova myllrande fästningen.
I skymningen gick jag hem under skyltarna.
Då kom viskningen utan läppar: “Vakna sömngångare!”
och alla föremål pekade mot Rummet.

Femte våningen, rummet mor gården. Lampan brann
i en cirkel av skräck alla nätter.
Jag satt utan ögonlock i sängen och såg
bildband bildband med de sinnessjukas tankar.

Som om det var nödvändigt . . .
Som om den sista barndomen slogs sönder
för att kunna passera genom gallret.
Som om det var nödvändigt . . .

Jag läste i böcker av glas men såg bara det andra:
fläckarna som trängde fram genom tapeterna.
Det var de levande döda
som ville ha sina porträtt målade!

Tills gryningen då sophämtarna kom
och slamrade med plåtkärlen där nere
bakgårdens fridfulla grå klockor
som ringde mig till sömns.  


return to top